Under mina tre första levnadsår var jag vegetarian. Min mamma hade då varit vegetarian i 17 år och anammade sin etiska livssyn till mig. Sedan blev det svårare. Det fanns inga andra vego-barn på dagis och mamma hade ofta med egen mat till dagiset som jag skulle äta. Jag blev också nyfiken på vad det andra barnen åt och tillslut, av ren bekvämlighet, började det dyka upp någon liten skinka på smörgåsen här och lite maletkött där. Sedan dess har jag ätit kött och liksom aldrig tänkt längre än mellan tallriken på bordet och gaffeln i munnen.
Det handlar ju om total förnekelse till ett problem som strider mot allt jag står för. Tyvärr känns det som om det krävdes så mycket för att jag skulle bli medveten, ifrågasätta och förändra. Varför? Bekvämlighet var det första jag tänkte på, sedan tillgänglighet, enkelhet och även att det smakar gott. Jag var aldrig tvungen att ifrågasätta det. Vegetarisk/vegansk mat kändes ofullständig och livsmedlen var svårare att variera.
Jag älskar att laga mat, att stå i köket och svänga ihop gott käk är något jag är extremt entusiastisk över. Kan erkänna att det knöt sig lite i magen att en så stor del av matlagningen och mina favoritrecept skulle falla bort, genom att äta till störst del vegansk mat. Fick helt enkelt tänka om. Vända på det hela och tänka att det skulle bli en otroligt rolig utmaning att göra jävligt gott käk utan att använda sig av djur. Och det om något är väl fantastiskt?
Utifrån mig själv, och vad jag anser vara rätt och fel, har jag alltså satt vissa riktlinjer. Nu i början, innan jag fått en bild av hur det på riktigt kommer att te sig i vardagen och i olika situationer, kommer jag inte vara helt strikt vegan. Jag står absolut inte får konsumtion av kött/ägg/mjölk-produkter och detta kommer inte vara livsmedel som jag medvetet inhandlar eller konsumerar. Eftersom jag inte gör detta av hälsoskäl, förstår jag även att det är de dagliga valen som gör skillnad och inte om det slinker med lite parmesanost på pastan om jag äter ute. Det som jag är lite tudelad i, är när det kommer till KRAV-märkta produkter och livsmedel.
Djur som är uppfödda på ekologiska och KRAV-märkta bondgårdar har ett ganska normalt och naturligt liv, jämfört med det som inte är det. Skillnaden är enorm. Konventionella djuruppfödningsgårdar är jag helt emot. (kolla länkarna till hur KRAV-uppfödningen ser ut i mitt förra inlägg). Närproducerat, ekologiskt och småskaligt, där djuren har möjlighet att bete sig som det skulle naturligt är ju det ultimata. Sådant är sällsynt idag. KRAV-gårdar kommer dock rätt nära tycker jag. Det jag dock är helt emot är faktiskt mjölkproduktionen. Den är inte okej, varken inom eko eller vanligt (googla). Inte heller naturligt för människor att dricka komjölk (speciellt inte i vuxen ålder). Att nästan de flesta idag är laktosintoleranta tycker jag är rätt bra bevis på att det liksom inte är meningen...
Finns dock några frågor som jag känner att jag inte har/kan svaren till. T.ex. vad som skulle hända med djuren om vi slutade med djuruppfödning till vår fördel? Idag används t.ex. grisar i princip endast till köttproduktion.